Insticksmodulen Indrag

Välj hur indraget fungerar och justera indraget för markerade rader.

Var du hittar den

Redigera ▸ Indrag:

• Öka indraget — Ctrl+]
• Minska indraget — Ctrl+[

Båda verkar på varje rad som markeringen berör, eller på markörens rad när inget är markerat.

Inställningar

Öppna Inställningar ▸ Insticksmoduler ▸ Indrag:

• Indragsstil — Tabbar, Blanksteg eller Automatiskt (utläs ur dokumentet).
  • Tabbar (standard för nya filer) infogar ett verkligt tabbtecken per nivå.
  • Blanksteg infogar så många blanksteg per nivå som Blanksteg per indragsnivå anger.
  • Automatiskt tittar på dokumentets befintliga indrag och följer det — en fil med tabbindrag fortsätter använda tabbar, en fil med 2 blanksteg fortsätter använda två blanksteg, och så vidare. En fil som ännu inte har något indrag faller tillbaka på standardvärdet (tabbar).
• Blanksteg per indragsnivå — hur många blanksteg som utgör en indragsnivå (även en tabbs visuella bredd).
• Brutna rader — var fortsättningsraderna i en bruten lång rad börjar (själva brytningen växlas med Visa ▸ Radbrytning):
  • Justera mot radens indrag (standard) — fortsättningsrader läggs i linje under den första radens indrag, så att ett indraget block bryts som en enda visuell kolumn.
  • Börja vid vänsterkanten — fortsättningsrader börjar om vid fönstrets kant, ordbehandlarens utseende.
  • Dra in en nivå till — som standardvärdet plus en extra indragsnivå, vilket gör brytpunkten lättare att upptäcka.
• Inklistring: dra in inklistrade rader till markörens indrag (på) — ett block över flera rader som klistras in vid en indragen markör dras in till den markören i stället för att komma ojämnt. Själva beteendet hör till redigerarens inklistringskommando; bara strömbrytaren bor här, bredvid de övriga indragsalternativen. Strömbrytaren gäller även Klistra in som Markdown. Se Klistra in ett kodblock.

Den valda stilen är den enda sanningskällan för hela redigeraren: Tab-tangenten, utdrag med Backsteg och det automatiska indraget använder den alla.

Automatiskt indrag

Att trycka på Enter för med sig den aktuella radens inledande blanksteg till den nya raden, så att du stannar på samma djup utan att skriva om tabbar eller blanksteg. När markören står mellan ett nyss öppnat parentespar fälls blocket ut:

if (cond) {|}        Enter        if (cond) {
                     ───────►          |
                                   }

Den nya raden dras in en nivå djupare och den stängande klammern faller ned på en egen rad på öppnarens djup. Det automatiska indraget håller sig undan inuti kommentarer och stränglitteraler, där ett { är vanlig text snarare än en blocköppnare.

Ett projekts .editorconfig och ett språks medföljande indragsstandard (Python → 4 blanksteg, Go → tabbar, …) har båda företräde framför den globala stil som väljs här — se standardvärden per språk för tabellen och hela upplösningsordningen.

Relaterat

För hela redigeringsbeteendet — automatiska par av parenteser och citattecken, att skriva över, att radera ett tomt par, blocköppning vid Enter, undertryckning i kommentarer och strängar samt stöd för flera markörer — se Automatiska par och indrag.